Lugnet...

Lugnet har lägrat sig över kulan... inatt runt halv fem kom en trött men glad hubby hem och rasade i säng. Han hade varit på svensexa hela dagen och hela natten, (grattis Linus och Kristina!) och hade nog festat till det som sig bör. Hans säng-rasande resulterade i alla fall i att sonens on-knapp trycktes in och han skulle upp och busa. Jag var sådär lagom pigg, men skakade liv i kroppen och zombie-gled ut i vardagsrummet och en springande, kvittrande glad duracell-unge. Hans batterier höll till klockan sju, sedan var det tack och godnatt igen. Jag kröp under ett tag till jag med... vid nio gick jag upp. Själv. Alla mina pojkar sover, solen lyser med milt morgonsken. Fåglarna kvittrar men annars är det helt tyst... Jag gick ut och tittade till mina odlingar från gårdagen, drack kaffe i morgonsolen på en sten (vi har två altaner, men det kändes på något sätt lyxigare att sitta på en sten brevid mina odlingar) och nu så ska jag hämta en andra kopp och bara njuta av tystnaden så länge den varar...